Pimpinella
Ordens historia i kort sammandragDenna framställning bygger på de av framlidne Stormästaren Åke Ohlmarks sammanfattade och reviderade uppgifterna om den illustra Pimpinella Orden efter "Skarhultsboken, Röda Boken, Schwerinska minnesanteckningarna samt Ohlmarska minnesanteckningar och hågkomsterna". Som framgår av Pimpinella Ordens statuter är Pimpinella Orden ett programmatiskt otidsenligt Ordenssällskap, som bygger på Bellmanska 1700-talstraditioner ("rödt vijn med Pimpinella") och vill verka för ett - under broderliga och konviviala former - strängt iakttagande av en förgången tids kultiverade och förfinade umgängesstil. Detta ety "Ingenting är omöjligt.....". Om Pimpinella Ordens äldsta historia är intet annat med visshet känt än att Orden existerade i Uppsala på 1840-talet såsom "den vidt berömde Piminellaorden" med ett icke preciserat antal "bröder" och med Gunnar Wennerberg som Stormästare sedan ett antal år. Han bar titeln "Signor Pimpinello" och tillträdde sitt ämbete med en oratin över ämnet "Beckasin och Pimpinella, eller huruledes dessa i urkunderna förekommande kabbalistiska utryck af ordensbröderna böra rätteligen förstås och uttolkas". Den Bellmanska frasen återkommer som första fråga i ritualen vid reception till Väpnargraden och orationsprincipen lever vidare i form av dissertationer och disputationer vid det fria Pimpinellska Universitetet. Historien såväl före som efter Wennerberg är dunkel, men ordenstraditionen vill till förste Stormästare göra Adolf Bellman, skalden Carl Michael Bellmans son, och till Wennerbergs efterträdare August Sohlman. I varje fall är det ett faktum, att Pimpinella Orden flyttade till Stockholm och efter några år där ingick i Ordensföreningen Idus Martii varifrån en kärntrupp på tio man bröt sig ut vid mitten på 1920-talet.
De sju logerna
|